Nj\u00ebzet e pes\u00eb vite nga egzodi dhe ndjekja masive nga trojet e tyre e mbi nj\u00eb milion shqiptar\u00ebve, fragment i marr\u00eb nga romani \u201dPyelli i cuditsh\u00ebm\u201d i Sokol Demakut, kushtuar vuajtjeve, dhun\u00ebs dhe gjenocidit serb n\u00eb popullat\u00ebn e pafajshme shqiptare n\u00eb Kosov\u00eb. Ky \u00ebsht\u00eb vetem nj\u00eb tregim i personazhit kryesor Shah\u00ebs me tre f\u00ebmij\u00ebet e saj dhe burrin.Romani \u00ebsht\u00eb botua n\u00eb gjuh\u00ebn suedeze por nj\u00eb vit m\u00eb von\u00eb \u00ebsht\u00eb p\u00ebrkthye edhe n\u00eb gjuhen shqipe.<\/p>\n
Nj\u00eb udh\u00ebtim i friksh\u00ebm <\/strong><\/p>\n Ishte pranvera, stina m\u00eb e mir\u00eb e vitit. Por jo p\u00ebr ne shqiptar\u00ebt. Nuk kishim asnj\u00eb mb\u00ebshtetje, as t\u00eb ardhme nuk shihnim, as fuqi p\u00ebr t\u00eb ndryshuar asgj\u00eb nuk kishim. Moti ishte ashtu si\u00e7 e ndjenim ne: mbr\u00ebmje t\u00eb ftohta, dit\u00eb me re, shum\u00eb shi.<\/p>\n Her\u00ebt n\u00eb m\u00ebngjes u d\u00ebgjuan bubullima topash. Rrug\u00ebt ishin bosh, p\u00ebrve\u00e7 policis\u00eb dhe tankeve q\u00eb kontrollonin qytetin. Nuk kishte njeri jasht\u00eb, askush nuk guxonte t\u00eb dilte. As p\u00ebr t\u00eb marr\u00eb aj\u00ebr t\u00eb past\u00ebr.<\/p>\n Nj\u00eb t\u00eb h\u00ebn\u00eb n\u00eb mbr\u00ebmje policia kishte vizituar banor\u00ebt sht\u00ebpi m\u00eb sht\u00ebpi dhe kishte njoftuar qytetar\u00ebt se t\u00eb gjith\u00eb shqiptar\u00ebt duhet t\u00eb largohen t\u00eb mart\u00ebn pasdite. Do t\u00eb na merrnin me autobus.<\/p>\n T\u00eb nes\u00ebrmen na mblodh\u00ebn n\u00eb shesh. F\u00ebmij\u00eb, t\u00eb moshuar, gra dhe t\u00eb rinj. Shum\u00eb qanin.<\/p>\n Ne ishim t\u00eb zem\u00ebruar. T\u00eb zem\u00ebruar me ata q\u00eb ishin arsyeja pse Per\u00ebndimi hodhi bomba p\u00ebr Kosov\u00ebn, te zem\u00ebruar me politikan\u00ebt. Ishin ata q\u00eb donin t\u00eb vrisnin dhe t\u00eb zhduknin t\u00eb gjith\u00eb ata q\u00eb flasin shqip.<\/p>\n U d\u00ebgjuan t\u00eb sht\u00ebna.T\u00eb gjith\u00eb hesht\u00ebn, edhe f\u00ebmij\u00ebt q\u00eb qanin.<\/p>\n Polic\u00eb kudo. Ata kishin arm\u00ebt n\u00eb dor\u00eb. N\u00eb fillim mendova se do t\u00eb p\u00ebrdornin arm\u00ebt kund\u00ebr turm\u00ebs, pastaj pash\u00eb se mor\u00ebn nj\u00eb djal\u00eb q\u00eb rezistoi. E kan\u00eb shkelmuar dhe e kan\u00eb rrahur me shkopinj gome.<\/p>\n Ai ishte i fort\u00eb.<\/p>\n E \u00e7uan n\u00eb nj\u00eb makin\u00eb policie dhe u larguan.<\/p>\n N\u00eb or\u00ebn nj\u00ebmb\u00ebdhjet\u00eb mb\u00ebrriti autobusi i par\u00eb. Nga larg mund t\u00eb shiheshin disa autobus\u00eb q\u00eb vinin nj\u00ebri pas tjetrit.<\/p>\n Kur mbusheshin autobus\u00ebt niseshin dhe shkonin n\u00eb destinacione t\u00eb ndryshme dhe askush nuk e dinte se ku do t\u00eb shkonte autobusi ku ata hipnin. Disa do t\u00eb shkonin n\u00eb kufirin maqedonas, t\u00eb tjer\u00ebt n\u00eb stacionin e trenit n\u00eb Fush\u00eb – Kosov\u00eb.<\/p>\n Qytetar\u00ebt u ndan\u00eb n\u00eb grupe. Un\u00eb dhe familja ime p\u00ebrfunduam n\u00eb grupin e fundit. Na u desh t\u00eb prisnim deri n\u00eb or\u00ebn kat\u00ebr pasdite para se t\u00eb na vinte radha.<\/p>\n \u00c7far\u00eb do t\u00eb ndodhte me ne, ku do t\u00eb shkonim?<\/p>\n Si do t\u00eb shkoj\u00eb udh\u00ebtimi dhe k\u00eb do t\u00eb takojm\u00eb rrug\u00ebs p\u00ebr n\u00eb kufirin maqedonas?<\/p>\n K\u00ebto ishin pyetje p\u00ebr t\u00eb cilat ne nuk mund t\u00eb merrnim p\u00ebrgjigje n\u00eb at\u00eb koh\u00eb. Kishte lot q\u00eb nuk thaheshin kurr\u00eb. Ata vinin nga zemra, nga brenda njer\u00ebzve.<\/p>\n Shoferi i autobusit na thirri. Ai fliste shqip, por ndoshta ishte serb. Ai shpjegoi me dashamir\u00ebsi se gjith\u00e7ka do t\u00eb shkonte mir\u00eb, se udh\u00ebtimi do t\u00eb shkonte mir\u00eb. Na duhej vet\u00ebm t\u00eb qet\u00ebsoheshim dhe ta d\u00ebgjonim at\u00eb.<\/p>\n -Nuk ka asnj\u00eb rrezik, un\u00eb vozis me kujdes dhe shpresojm\u00eb se mund ta menaxhojm\u00eb k\u00ebt\u00eb pa incidente.<\/p>\n Hym\u00eb n\u00eb autobus.<\/p>\n Dikush kishte derdhur karburant n\u00eb dysheme.<\/p>\n U b\u00eb nxeht\u00eb shpejt atje.<\/p>\n Autobusi u nis.<\/p>\n Tani ata e kishin boshatisur qytetin. Ndoshta dikush kishte mbetur, njer\u00ebz q\u00eb nuk donin t\u00eb iknin nga sht\u00ebpit\u00eb e tyre dhe k\u00ebshtu ishin fshehur.<\/p>\n U ula n\u00eb autobus me Mensurin n\u00eb krah\u00eb. Isaku, Menti dhe Meda ishin ulur pran\u00eb p\u00ebrball\u00eb meje. Isha e shqet\u00ebsuar p\u00ebr ne, p\u00ebr familjen time. Po un\u00eb\u00a0 mjera Shaha ku do t\u00eb shkoja, si do t\u00eb vazhdoja n\u00ebse do t’u ndodhte di\u00e7ka? Kur arrit\u00ebm n\u00eb Fush\u00eb-Kosov\u00eb, autobusi ndaloi. Dyert u hap\u00ebn dhe tre ushtarak\u00eb hyn\u00eb n\u00eb autobus.<\/p>\n Ata ishin t\u00eb dehur, por dinin shqip dhe filluan t\u00eb pyesin se kush jemi dhe nga kemi ardhur. Doja t\u00eb mbroja Isakun dhe f\u00ebmij\u00ebt e mi. Por si ta b\u00ebja k\u00ebt\u00eb? Ushtar\u00ebt e dehur mund t\u00eb b\u00ebnte \u00e7far\u00eb t\u00eb donin, askush nuk mund t’i ndalte.<\/p>\n Shoferi i autobusit dukej se e kuptonte frik\u00ebn ton\u00eb. Kur askush tjet\u00ebr nuk guxoi t\u00eb thoshte asgj\u00eb, ai detyroi ushtr\u00ebt t\u00eb largoheshin nga autobusi.<\/p>\n Udh\u00ebtimi vazhdoi.<\/p>\n Kur arrit\u00ebm n\u00eb Prishtin\u00eb, ushtria dhe policia ishin t\u00eb dukshme. Por ende nuk ishte si qyteti q\u00eb lam\u00eb, k\u00ebtu kishte nj\u00eb mund\u00ebsi p\u00ebr t\u00eb jetuar jet\u00ebn ende. Njer\u00ebzit ishin n\u00eb rrug\u00eb, po vozisnin, punonin.<\/p>\n Jasht\u00eb qytetit, tanket mund t\u00eb shiheshin n\u00eb fusha. Ata ishin p\u00ebrgatitur p\u00ebr sulme nga avion\u00ebt e NATO-s. Ushtar\u00ebt ishin kudo. Ata ruanin autostrad\u00ebn dhe t\u00eb gjitha urat. N\u00eb Ka\u00e7anik na urdh\u00ebruan t\u00eb ndalonim. Nj\u00eb oficer hyri dhe pyeti serbisht se nga ishim. Shoferi i autobusit u p\u00ebrgjigj se ne vinim nga Prishtina dhe po shkojm\u00eb n\u00eb kufi me Maqedonin\u00eb.<\/p>\n Oficeri u tha disa t\u00eb rinjve t\u00eb zbrisnin nga autobusi. M\u00eb dukej sikur i gjith\u00eb gjaku m\u00eb iku nga trupi. Nuk mund t\u00eb thoja asgj\u00eb. Gjith\u00e7ka q\u00eb ndjeva ishte shqet\u00ebsimi se oficeri do t\u00eb ma merrte familjen. Dhe n\u00ebse kjo do t\u00eb ndodhte, \u00e7far\u00eb do t\u00eb thoja dhe \u00e7far\u00eb do t\u00eb b\u00ebja?<\/p>\n T\u00eb rinjt\u00eb zbrit\u00ebn nga autobusi. D\u00ebgjova oficerin q\u00eb i pyeste se \u00e7far\u00eb ata kishin me vete. Mos kishin para, apo ndoshta ndonj\u00eb aparat fotografik?<\/p>\n -Jo, nuk kemi.<\/p>\n -\u00c7far\u00eb t\u00eb b\u00ebj me ju at\u00ebher\u00eb? N\u00ebse doni t\u00eb shkoni m\u00eb tej, duhet t\u00eb paguani pes\u00ebqind marka gjermane. \u2019<\/p>\n Nj\u00ebri nga t\u00eb rinjt\u00eb futi dor\u00ebn n\u00eb xhep dhe nxori disa kart\u00ebmonedha.<\/p>\n -Ja, parat\u00eb tuaja!<\/p>\n Oficeri qeshi.<\/p>\n -Nuk i dua! Duhet t’i paguani n\u00eb kufirin maqedonas. Do t\u00eb takoni tre polic\u00eb, jan\u00eb ata q\u00eb duhet t`i paguani.<\/p>\n Po i afroheshim kufirit. Fshatrat ishin bosh, askush nuk l\u00ebvizte.<\/p>\n Por ne ishim t\u00eb gjith\u00eb aty, shpejt e kishim b\u00ebr\u00eb rrug\u00ebn e rrezikshme.<\/p>\n Arrit\u00ebm. Kur dol\u00ebm nga autobusi, disa polic\u00eb vinin drejt nesh. I riu q\u00eb i kishte treguar m\u00eb par\u00eb oficerit parat\u00eb i nxori s\u00ebrish pes\u00ebqind markat gjermane.<\/p>\n -Po urdh\u00ebroni! \u2013 u tha ai me ironi.<\/p>\n Nuk i pam\u00eb m\u00eb polic\u00ebt.<\/p>\n \u00a0<\/em><\/strong><\/p>\n \u00a0<\/em><\/strong><\/p>\n En fruktans resa<\/em><\/strong><\/p>\n \u00a0<\/em><\/strong><\/p>\n Det var v\u00e5r, den b\u00e4sta \u00e5rstiden. Men inte f\u00f6r oss, albanerna. Vi hade inget st\u00f6d, ingen framtid, ingen kraft att f\u00f6r\u00e4ndra n\u00e5got. V\u00e4dret var som vi k\u00e4nde oss: kalla kv\u00e4llar, mulna dagar, mycket regn.<\/p>\n Tidigt p\u00e5 morgnarna h\u00f6rdes kanoner dundra. Det var tomt p\u00e5 gatorna ut\u00f6ver poliser och stridsvagnar som kontrollerade staden.<\/p>\n Det fanns ingen utomhus, ingen v\u00e5gade g\u00e5 ut. Inte ens f\u00f6r att f\u00e5 i sig frisk luft.<\/p>\n En m\u00e5ndagskv\u00e4ll gick polisen fr\u00e5n hus till hus och meddelade medborgarna att alla albaner m\u00e5ste flytta d\u00e4rifr\u00e5n innan tisdag eftermiddag. Vi skulle bli h\u00e4mtade med buss.<\/p>\n Dagen efter samlades vi p\u00e5 torget. B\u00e5de barn, \u00e4ldre, kvinnor och unga m\u00e4n. M\u00e5nga gr\u00e4t.<\/p>\n Vi var arga. Arga p\u00e5 dem som var anledningen till att v\u00e4st f\u00e4llde bomber mot Kosovo, arga p\u00e5 politikerna. Det var de som ville d\u00f6da och f\u00f6ra bort alla som pratar albanska.<\/p>\n Skott h\u00f6rdes. Alla blev tysta, \u00e4ven de gr\u00e5tande barnen.<\/p>\n \u00d6verallt poliser. De hade vapen i hand. F\u00f6rst trodde jag att de skulle anv\u00e4nda vapnen mot folkmassan, sedan s\u00e5g jag att de tagit en kille som gjort motst\u00e5nd. De sparkade och slog honom med batonger.<\/p>\n Han var stark.<\/p>\n De f\u00f6rde honom till en polisbil och k\u00f6rde iv\u00e4g N\u00e4r klockan var elva kom den f\u00f6rsta bussen. P\u00e5 avst\u00e5nd syntes flera bussar som var p\u00e5 v\u00e4g hit.<\/p>\n Bussarna skulle \u00e5ka till olika destinationer och ingen visste vart bussen de klev p\u00e5 skulle \u00e5ka. N\u00e5gra skulle \u00e5ka till den makedonska gr\u00e4nsen, andra till t\u00e5gstationen i Fush\u00eb Kosov\u00eb.<\/p>\n Inv\u00e5narna delades in i grupper. Jag och min familj hamnade i den sista gruppen. Vi fick v\u00e4nta till klockan fyra p\u00e5 eftermiddagen innan det var v\u00e5r tur.<\/p>\n Vad skulle h\u00e4nda med oss, vart skulle vi ta v\u00e4gen? Hur kommer resan att g\u00e5 och vilka kommer vi att tr\u00e4ffa under f\u00e4rden till den makedonska gr\u00e4nsen?<\/p>\n Det var fr\u00e5gor som vi just d\u00e5 inte kunde f\u00e5 svar p\u00e5. Det var t\u00e5rar som aldrig skulle torka. De kom fr\u00e5n hj\u00e4rtat, fr\u00e5n m\u00e4nniskornas inre.<\/p>\n Busschauff\u00f6ren ropade p\u00e5 oss. Han talade albanska men var troligtvis serb. V\u00e4nligt f\u00f6rklarade han att allt skulle bli bra, att resan skulle g\u00e5 bra. Vi beh\u00f6vde bara lugna oss och lyssna p\u00e5 honom.<\/p>\n \u2013 Det \u00e4r ingen fara, jag k\u00f6r f\u00f6rsiktigt och s\u00e5 hoppas vi att vi klarar av detta utan incidenter.<\/p>\n Vi klev p\u00e5 bussen. N\u00e5gon hade spillt br\u00e4nsle p\u00e5 golvet.<\/p>\n Det blev snabbt varmt d\u00e4rinne. Bussen rullade iv\u00e4g.<\/p>\n De hade nu t\u00f6mt staden. Kanske hade n\u00e5gra stannat, personer som inte ville flytta fr\u00e5n sina hem och d\u00e4rmed hade g\u00f6mt sig.<\/p>\n Jag satt i bussen med Mensur i famnen. Isak, Ment och Meda hade tagit plats i s\u00e4tena bredvid och framf\u00f6r mig. Jag var orolig f\u00f6r oss, f\u00f6r min familj. Vart skulle jag ta v\u00e4gen, hur skulle jag g\u00e5 vidare om det h\u00e4nde dem n\u00e5got?<\/p>\n N\u00e4r vi kom till Fush\u00eb Kosov\u00eb stannade bussen. D\u00f6rrarna \u00f6ppnades och tre milit\u00e4rer klev p\u00e5. De var berusade, men kunde albanska, och b\u00f6rjade fr\u00e5ga vilka vi var och varifr\u00e5n vi kom.<\/p>\n Jag ville skydda Isak och mina barn. Men hur skulle jag g\u00f6ra det? Milit\u00e4rerna kunde g\u00f6ra vad de ville, ingen kunde stoppa dem.<\/p>\n Busschauff\u00f6ren verkade f\u00f6rst\u00e5 v\u00e5r r\u00e4dsla. N\u00e4r ingen annan v\u00e5gade s\u00e4ga n\u00e5got s\u00e5 fick han milit\u00e4rerna att l\u00e4mna bussen.<\/p>\n Resan fortsatte.<\/p>\n N\u00e4r vi kom till Pristina syntes milit\u00e4r och polis. Men det var \u00e4nd\u00e5 inte som i staden vi l\u00e4mnat, h\u00e4r fanns ett liv att leva. Folk var ute p\u00e5 gatorna, de k\u00f6rde bil, arbetade.<\/p>\n Utanf\u00f6r staden syntes stridsvagnar p\u00e5 \u00e5krarna. De hade f\u00f6rberett sig inf\u00f6r attacker fr\u00e5n Nato-plan. Soldater fanns \u00f6verallt. De bevakade motorv\u00e4gen och alla broar. Vid Kacanik blev vi beordrade att stanna. En officer klev in och fr\u00e5gade p\u00e5 serbiska varifr\u00e5n vi kom. Busschauff\u00f6ren svarade att vi kom fr\u00e5n Pristina och skulle vidare mot gr\u00e4nsen till Makedonien.<\/p>\n Officeraren sa \u00e5t n\u00e5gra ungdomar att g\u00e5 ut fr\u00e5n bussen.<\/p>\n Det k\u00e4ndes som om allt blod rann ur min kropp. Jag kunde inte se n\u00e5got. Allt jag k\u00e4nde var oro att officeraren skulle ta min familj. Om det h\u00e4nde, vad skulle jag s\u00e4ga och g\u00f6ra?<\/p>\n Ungdomarna klev av bussen. Jag h\u00f6rde att officeraren fr\u00e5gade dem om vad de hade med sig. Hade de pengar, kanske en kamera?<\/p>\n \u2013 Nej, det har vi inte.<\/p>\n \u2013 Vad ska jag d\u00e5 g\u00f6ra med er? Om ni vill komma vidare m\u00e5ste ni betala femhundra tyska mark.<\/p>\n En av ungdomarna lade handen i fickan och tog fram n\u00e5gra sedlar.<\/p>\n \u2013 H\u00e4r, dina pengar!<\/p>\n Officeraren skrattade.<\/p>\n \u2013 Jag vill inte ha dem! Ni ska betala dem vid den makedonska gr\u00e4nsen. Ni kommer att m\u00f6ta tre poliser, det \u00e4r dem ni ska betala.<\/p>\n Vi n\u00e4rmade oss gr\u00e4nsen. Byarna var tomma, ingen r\u00f6rde sig.<\/p>\n Men vi var alla d\u00e4r, vi hade snart klarat av den farliga resan.<\/p>\n Vi kom fram. N\u00e4r vi l\u00e4mnade bussen gick n\u00e5gra poliser mot oss. Ungdomen som tidigare visat sina pengar f\u00f6r officeraren tog fram de femhundra tyska marken igen.<\/p>\n \u2013 Ja, vars\u00e5god! sa han ironiskt.<\/p>\n Vi s\u00e5g aldrig poliserna igen.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Nj\u00ebzet e pes\u00eb vite nga egzodi dhe ndjekja masive nga trojet e tyre e mbi nj\u00eb milion shqiptar\u00ebve, fragment i marr\u00eb nga romani \u201dPyelli i cuditsh\u00ebm\u201d i Sokol Demakut, kushtuar vuajtjeve, dhun\u00ebs dhe gjenocidit serb n\u00eb popullat\u00ebn e pafajshme shqiptare n\u00eb Kosov\u00eb. Ky \u00ebsht\u00eb vetem nj\u00eb tregim i personazhit kryesor Shah\u00ebs me tre f\u00ebmij\u00ebet e […]<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-1565","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-uncategorized"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/migjeni.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1565","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/migjeni.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/migjeni.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/migjeni.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/migjeni.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1565"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/migjeni.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1565\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/migjeni.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1565"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/migjeni.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1565"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/migjeni.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1565"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}