Gladiola Jorbus

        Att vara invandrare, ett liv i översättning

Att vara invandrare betyder att leva i mellanrum, mellan språk, kulturer och förväntningar. Det är att ständigt översätta sig själv, att försöka passa in utan att förlora sig. Vi lär oss att navigera i ett nytt samhälle, där reglerna inte alltid är skrivna. Vi försöker förstå språket, arbetslivet, skolsystemet och till och med humorn. Vi vill bidra, känna oss delaktiga och bli sedda som jämlikar. Men vägen dit är inte alltid enkel. Ibland får man inte den respons man hoppats på. Hälsningen besvaras inte alltid med samma leende.

En brytning i uttalet kan få människor att tänka “främling” i stället för “vän”. Mitt barn pratar med mig på kodväxling, ett språk som blandar svenska och albanska. Jag svarar och kramar på mitt modersmål. I det ögonblicket möts två världar, två identiteter som försöker hitta balans.

Jag önskar att fler kunde se språkbrytning som en tillgång. Den berättar att en människa har modet att börja om, att lära sig ännu ett språk, ännu ett sätt att tänka. Den visar styrka, inte svaghet. I mitt huvud surrar orden på flera språk samtidigt. Ibland är det svårt att hitta det rätta ordet, men kanske finns det ingen enda rätt. Kanske ligger styrkan just där: i förmågan att tänka i fler färger, att förstå fler perspektiv, att tala med hjärtat på flera språk.

Att vara invandrare är inte ett hinder utan ett bevis på mod, på vilja och på hopp.