Hasan Muzli Selimi
’’ DÅRAKTIGHET ’’ ATT TÄNKA SÅ
Jag skulle ha velat ikväll, att se och se vår kärlek.
Behandla denna som ett barn behandlar sin docka.
Kanske skulle jag kasta mig ner i avgrunden för att nå fred.
Jag skulle torka havet,
Jag skulle ta hans iskalla vatten till kärlekens trädgård.
Skräcken skulle täcka allt,
och smälta naturens funktioner.
Jag skulle vilja bli full ikväll
i en handvändning anläggs den vackraste trädgården.
Kanske fanns det fler kryddnejlikor,
hålla den röda rosen mellan tänderna.
Med havens vatten gör jag en källa av friskhet,
som ett tecken på ära att skryta i alla utrymmen.
Du kommer att ringa alla dina vänner,
fylla disken för kvällen,
släcka flicklivets törst.
Jag skulle vilja vara ett berg, där uppe ända upp till himlen,
Jag ser ner på ditt allt.
Jag ger dig då en segerdans i din stolthet,
där i månskenet.
Du växte upp i det köpta berget,
insup aprilklänningen med sommarblommor.
Jag köper dig på de övre marknaderna en skjorta,
ha bakgrunden till din blommiga klänning.
Jag skulle vilja visa överallt,
att du och jag har träffats och nu är ni alla mina.
Du har nu vuxit upp med sandaler,
klackar stör sokas frid.
På toppen av gränden för att hitta mig,
gömd och limmad med harts bakom en tall,
endast med kärlekens klo kan du plocka mig,
världen pekar på oss.
Jag skulle ha velat som idag, i denna sömnlösa timme,
att lida ungdom, att gråta den som ett barn.
Och jag växer sakta upp bredvid dig sedan jag var liten,
om vi båda hade bott på banken,
att spela tillsammans
jag kanske skulle acceptera om du bara kunde vara med dig.
Du sjunger min förlust i barnlek,
Jag var glad att du var där.
Kan du säga mig nu – var är du?
Du där i rummet med mig i morgonsömnen,
Här vecklar jag ut min dårskap,
de har inga, de behövs vid den här tiden.
Du gör dig redo för frukost
att lida utan fördomar.
Jag skriver mina önskningar som jag publicerar till dig någon gång,
någon kommer att säga dumt, vad det är för fel.
Eftersom jag är vaken vid denna tid,
kanske någon dag kommer att läsa den här dikten.
De kommer att säga bra jag skrev,
han var full eller svartsjuk.
Jag sitter här i ljuset, min själ är orolig.
Jag hoppar inte av berget eller nerför sluttningen.
Du som kommer att hinna läsa,
ta med dig radbandet.
Det är inte känt om du tror på mina tankar,
börja räkna regnbågar.
Få inte tårögda bilder,
som mina nejlikaträdgårdar,
Sluta oroa dig, älska personen.
Översätt:Gladiola Jorbus