Caste peotike me Gladiola Jorbus

Dikter av Gladiola Jorbus, översatta till svenska av Ullmar Qvick

METAMORFOS

Kärleken har sina mystiska skepnader
En gång blir den en vindil, en gång
ett blad och en gång en flod.
Den har stöd i livets ytterligheter
Och i den lysande virvel som finns
i dina ögon.
För att senare bli
öken, sand, hav…

FÅFÄNGA

Under loppet av detta årtusende
i fåfängans frosseri,
kommer den blå himlen och de vita molnen
att tjäna som en dekorativ
fond för egots urladdningar,
totalt fjärmade från
skapelsens ande
och gåtfullhet.
Livet liknar idag
en serie fotografier
upplagda bredvid varandra,
där männens knapphål
saknar nejlikor.
Medan på kvinnornas kinder
lyser blyghetens purpur.
Med våldsam kraft sätts värdena
på undantag
Och levande människor sjunker ner
under nedrighetens dånande trumpetstötar.

FARVÄL

Farväl…..
Jag är på väg mot en värld
Där alla talar samma
språk.
Mer än så behöver jag inte.
Jag behöver inget annat, utom lite vatten
och friskt gräs…
Vilket märkligt farväl!
Jag ristade in mitt hjärta
på ditt hjärta.
Jag hör hur de slår gemensamt…
Tillsammans möter de gryningen,
Jag hade fastnat i din fälla
men jag flyr.
Dit jag går
Behöver jag ingenting.
Varken namn, känsla eller ord.
I etern kommer jag att färdas
för alltid…..

SAGAN OM KÄRLEKEN

Kärleken stal jag från en saga
Under en annans hud finns jag.
Å! Tag mig bort ur denna lekamen!
Jag vill inte ha den längre. Nej, inte mer.
Mina ben, mina armar
Med våld av mig lossas
Ansiktet, handflatornas linjer
Med lust av mig krossas
Själen filtreras
I vatten av renaste kristall.
Som Narciss på nytt jag väcks
Å kärlek! Som en gnista
Dansar du genom mina ådror.
Du rasande fe,
mindre än du
är jag inte alls.