Jasmina Sfiligoj-Zagreb
Rrethi i mbyllur
(përkthim nga Sokol Demaku)
Dikur, kur del në dritën e ditës,
Një qenie e pafuqishme merr frymën e parë,
Ndjen dhimbjen e parë dhe lëshon një britmë,
Ndërsa pas vetes lë errësirën e qetë.
Hap pas hapi duhet të mësojë të ecë,
Të respektojë rregullat kudo që shkel,
Me frikë në zemër ta shohë rrezikun,
Dhe të kapërcejë pengesat në shtegun e vet.
Në atë rrugëtim e ndjekin edhe e mira edhe e keqja,
Humbja e drejtimit kushton dhe paguhet shtrenjtë,
Çdo përvojë e re është vetëm një shkollë,
E çdo vendim i gabuar e kthen pas.
A është jeta shpërblim apo dënim i merituar?
A janë tregimet për parajsën vetëm premtime boshe?
Kur njeh ferrin dhe purgatorin në Tokë,
Vetëm në fund të saj njeriu e mëson të vërtetën.
Atëherë i mbyll sytë dhe errësira kthehet,
Qenia e pafuqishme lëshon frymën e fundit,
Drita e thërret në fund të tunelit,
Dhe paqja në shpirt zëvendëson çdo dhimbje dhe frikë.
Zatvoreni krug
Jednom kad izađe na svjetlo dana
Nemoćno biće naglo udahne zrak
Prvu osjeti bol i plačni ispusti krik
A za sobom ostavi spokojan mrak
Korak po korak mora učiti hodati
Poštovati pravila gdje god da gazi
Sa strahom u srcu opasnost gledati
I svladavati prepreke na svojoj stazi
Na tom putu prate ga i dobro i zlo
Stranputica košta i skupo se plaća
Svako novo iskustvo samo je škola
A pogrešna odluka ga unatrag vraća
Je li život nagrada ili zaslužena kazna
A priče o raju samo obećanja prazna
Pakao i čistilište na Zemlji kad upozna
Tek na svom kraju čovjek istinu sazna
Oči tad zatvori i opet nastane tama
Nemoćno biće ispusti posljednji dah
Svjetlost ga doziva na kraju tunela
A mir u duši zamijeni sve boli i strah
Rrethi i mbyllur
Den slutna cirkeln
(översättning: Sokol Demaku)
En gång, när den träder ut i dagens ljus,
Andas en hjälplös varelse in för första gången,
Den känner sin första smärta och släpper ifrån sig ett skrik,
Och lämnar det fridfulla mörkret bakom sig.
Steg för steg måste den lära sig gå,
Att respektera regler varhelst den går,
Med rädsla i hjärtat se faran i vitögat,
Och övervinna hindren på sin väg.
På den vägen följer både gott och ont,
Villovägar kostar – och priset är högt,
Varje ny erfarenhet är bara en skola,
Och ett felaktigt beslut kastar den tillbaka.
Är livet en belöning eller ett välförtjänt straff?
Är berättelserna om paradiset bara tomma löften?
När man möter helvetet och skärselden på jorden,
Först i slutet får människan veta sanningen.
Då sluter den ögonen och mörkret återvänder,
Den hjälplösa varelsen andas ut sitt sista andetag,
Ljuset kallar från tunnelns slut,
Och frid i själen ersätter all smärta och rädsla.
