Me poezitë e Irena Dragoti

Irena Dragoti

De tog allt från mig…

De tog allt från mig…
mod,
och min största rädsla
De stal min tystnad
nu pratar jag bara…
för återvändsgränder och dåliga årstider
Utan sömn ser jag drömmar
och tiden mäter inte
De tog allt från mig…
frihet, fängelse och vägen igenom
Jag är en röra nu,
från de stora
som tjuvarna lämnar efter sig

De döda sover

De döda sover
sista sömnen
Med gravstenen knackar tiden på

De levande de pratar inte
och på kanten av dilemmat
Glömskans neuron, gunga sängen

Det kloka måttet
med hudton
En förlorad strid,
Slutsatsen

Dårarna slutar inte
med tomhetens kraft
De övervinner mod,
utan att frukta ödet

Mänskligheten ser snett
Det är rekylens ålder
Det tjugoförsta århundradet, djävulens marsch

Och världen brinner
han tappade sina ord
under den våta gommen…

Världen är sjuk
hur nära hans ålder är
låt mig vila lite, jag är blyg